Dagisfröken, Skolfröken, Ridfröken

Fortsättningen på "Dolph lundgren"-historien blev ytterst odramatisk. Inte ett ljud från "dolph lundgren" men ingen östersundsresa ändå, för Carro skulle hjälpa sina föräldrar att flytta. Och jag behöver verkligen rida alla hästar i helgen, har inte riktigt hunnit med här i veckan, har jobbat hela långa dagarna. Från åtta på morgonen till nio på kvällen. blir så när man ska va på massa olika ställen. men det är roligt oxå. Denna veckan har jag varit Dagisfröken, skolfröken, ridfröken och hästtämjare. Och ikväll blir jag även grillmästarinna. I helgen tänkte jag bara vara ryttare.Imorgon tänkte jag och sofie åka till Stödes bana och hoppa lite. (och hoppas Avril vill kliva in i transporten imorgon...) Sen ska jag rida Palle och Svenne och Favve, han ska jag även träna dressyr på för helena på söndag.

Å solbritt fäller så mkt nu så det ligger drivor med hår längs väggarna och tussar på mattorna. Är så förbannat tråkigt att städa och dammsuga för jämnan. Det tar lixom aldrig slut. Man städar och gör fint en dag och det känns så härligt när det är rent och fint. Men nästa dag är det i stort sett likadant igen.Det är helt tröstlöst. Kommer det vara såhär hela livet?? Man städar och anstränger sig men det hjälper lixom inte. Man kan se massa fina möbler och grejer och i IKEA-katalogen ser allt så himla välordnat ut. Men sen tänker jag jämt att Hur praktiskt är det där egentligen?? För vem orkar vika all tvätt i fina högar och hänga saker på galgar.inte jag iaf... För att inte tala om alla fina saker man kan ställa på lämpliga ställen. Som är fina i ca en halv dag och sen täckta med damm som måste torkas och fejas... Jag skulle vilja ha nåt slags underhållsfritt boende, som inte blev skitigt... Inte just för att jag har så svårt med lite smuts, men det är så tråkigt när man kommer till punkten när man MÅSTE städa....

Om man jobbar på nåt rent jobb, typ kontor, aldrig blir smutsig och mest promenerar på asfalt, inte har några djur (eller barn, förmodligen...) och inte rör sig i naturen, då är det nog betydligt lättare......Men fyyy, va tråkigt å andra sidan....Undrar hur många år av sitt liv en pedantisk människa lägger på att städa???...

Lyssnar på fredagsflirten nu, ett roligt program. Va ju tillochmed med själv en gång...resulterade inte i nån fantastisk man, men ett fantastiskt roligt kalas i Hedemora, under något som kallades för "Daladansen" Va ett stort öltält och några karuseller i en stor grop i Hedemora.
Å den fantastiska mannen träffade jag ju sen ändå!! Men då vart jag mest bara bortkollrad i ett töcken av rutor på korsen och tvärsen....

//Rutor e grejen

"Vet du vem Dolph Lundgren är??"

Dagens citat: Vet du vem Dolph Lundgren är? Nä, inte jag heller, men han är skitsnygg och tydligen lik honom.....

Carro, 23 år, om killen hon fick ihop det med för en natt under helgen, och nu väntar hon spänt på dejtförfrågan från "dolph lundgren"-lookalike. Spänningen stiger, blir det visit hos kära vännen Ida i Östersund i helgen eller ska Carro på dejt med "Dolph Lundgren"???

Fortsättning följer...

Avril poserar


En liten bild på mig och Avril i paddocken hemma. Hon har allt bantat lite sen i vintras, eller vad säger du Ida?

"Detta jävla hästfolk"

ny vecka, nya actionfyllda dagar i gula huset på åkern.

Idag har jag inget direkt planerat, ska rida Svenne och Matildas Palle. Avril får vila idag, hon sprang så duktigt i helgen. För i lördags tränade vi dressyr för första gången. Hon Helena va riktigt bra tycker jag, och oj, va nyttigt det va att träna. När man bara rider själv blir man så bekväm och lat på nåt vis. Jobbar väl med det som känns behövs, men man pressar aldrig lite till. I lördags va jag helt genomsvett efter första hästen. Det va Favve. Han e stel som en pinne och tuffar på som ett tåg utan att variera sig nånting. Men nu ska det bli andra bullar minsann! Och lill-pållan skötte sig riktigt bra. Så det var hemskt nyttigt, och hon skulle nog komma nästa helg igen.

Igår åkte jag och fredrik in till stan, skulle köpa en ny skiva till min häst-finka. Fredrik har sparkat ut ena framsidan, den va genomrutten. Så nu har den nästan front-urlastning!! Men vi som e så smarta kommer på när vi kommit förbi matfors nånstans att vi glömt släpvagnen! Så då kan vi inte få med nån skiva hem, den e ju jättestor!
Men duktiga som vi är på att hitta massa saker vi behöver, handla vi massa ändå. Bla. hitta jag ett par ganska fina, helskodda ridbrallor på halva priset, 200 spänn. som hittat! Och Arrak fick ett fint ulltäcke att ha på sig när han sprungit sig trött och blöt i skogen. Men det krävdes lite tjat innan Fredrik gick med på att köpa täcke till hunden. Detta jävla hästfolk, muttra han när vi gick ut ut affären....hihihihi. Tror Arrak kommer va glad över täcket i vinter.

Nu ska jag ta en promenad med hundarna, sen ska jag rida. Skööön dag!!!

Tjing!

Är det hushållerskan som är mördaren?

Äntligen är han hemma, min prins!

Idag har varit en riktig häst-dag. Började med lektion för Pia på morgonen, sen fortsatte jag med hopplektion för Maria J och Cherokee. Börjar bli ordning på dom där två nu!
Sen red jag Svenne, Favve och Avril. Ska träna dressyr för en helena imorgon. Behövs kan jag meddela, har ALDRIG tränat för nån med Avril. Och det var hög tid för det för länge sen.
Men nu håller jag på att hosta lungorna ur mig, efter dagens action. Skulle suttit fint med Fredriks pappas hostmedicin. Den tar bort all hosta. Men den kan oxå göra att man slutar andas om man tar för mycket, fick jag veta när han truga i mig en stor sked!!! Hade det varit nån slags skräckfilm hade jag säkert slutat andas den kvällen och han hade skickat ner mig i källaren med mathissen, där nån hushållerska (som var hemligt kär i Fredrik) stått och väntat med stor kniv och köttkvarnen.
Oj,oj, tur man bara lever lite actionfyllt och dramatiskt, inte i en livs levande splatterfilm....Och om jag dessutom är superhjälten hade jag ju vaknat upp där nere i källaren och snabbt svept manteln över axeln och svischat därifrån innan hushållerskan (som fortfarande var hemligt kär i Fredrik) hade hunnit säga "förkläde". Mohaha!

Nä, nu ska jag gå å lägga mig, så jag är på topp imorgon. Och ikväll är det ju inte kallt och ensamt heller!

toodiloo

en superhjältes dagbok

Ännu en dag förklädd till grillmästare på förmiddagen, för att sen skynda hem och svida om till mitt rätta jag:Ridfröken! Bara telefonkiosken som saknas, så kan jag nästan räknas in i kategorin superhjälte?! (tyckte Ida iaf...säger inte emot .....;)  )

(det här med ridfröken kommer från min kära hipp-vän Evelina, vars elever brukade ropa "ridfröken, ridfröken han skenar!", eller nåt i den stilen.)

Idag lät jag bli att rasta kusarna på morgonen, behövde sova och kurera min förkylning, vilken är mycket bättre nu.

Annars har det varit en rätt action-fattig dag i mitt actionfyllda och dramatiska liv....

Men dom ringde från torpshammars skola idag iaf, och ville ha mig som vikarie i slutet av månaden. Blev glad att jag inte va bortglömd på vikarie-fronten, är kul att jobba som lärare. Dom hade bara inte tagit in några vikarier hittils, är nåt slags vikariestopp.

Å imorgon kommer äntligen fredrik hem! Nu har jag nog längtat tillräckligt, så nu kan han allt ta å komma hem så jag får krama honom.

Tjing!

Det här med broar och bäckar...

Ikväll är jag trött. Var tvungen att kliva upp i ottan för att hinna rasta båda kusarna innan jag skulle fritera strips och steka burgare på grillen. Gick fint, brände mig inte på stripsen en enda gång.... Sen va det bara snabbt hem å svida om igen för å åka till Matfors å vara ridfröken. Eleverna är så duktiga så. Och hästarna! Dom e fantastiska! Speciellt ponnyerna. Det är riktiga guldponnyer. Dom går så snällt på spåret och stannar, svänger och går fram när barnen vill. Alla barnen kunde galoppera själva andra gången dom skulle prova, för hästarna är så snälla och gör precis rätt. Då är det kul att vara ridlärare! När man vet att ponnyerna tar hand om sina små ryttare. 

Å hostar gör jag...Förkylningen har i stort sett gått över, men som alltid har det satt sig fast i luftvägarna, så jag låter som jag rökt i 40 år....Men det är väl så, när man i många år har stått kallt å gapat för att överrösta galopperande hästar på lektion. 

Å nu ska jag berätta en liten historia till om konstiga ord som jag lärt mig.
Det var för nästan 2 ½ år sedan. MIn kära vän Ida hade varit hos sin moster i Gällivare och hämtat en liten svart luspudel som hon så småningom döpte till Solbritt(!). Solbritt fick kvarta hos Ida i två veckor innan det var dags för flyg söderut och valp-leverans. En dag skulle Ida iväg på treårstest med sin fina häst Leifa (som fick diplom, ett fint föl och sen så himla tragiskt fick vandra vidare till Trapalanda...) Denna betydelsefulla dag ville inte Ida släpa på en kaxig liten valp, utan Solbritt skulle stanna hemma i Murkisträsk. Hon sa: "Jo, jag satte henne på bron med en stor skål mat, så hon ska väl klara sig!" Bron, tänkte jag. Vadå bron? Jag såg framför mig en liten vit, välvd träbro som ledde en stig över en bäck, eller nåt i den stilen. Varför hade dom en sån på tomten, och varför i hela fridens namn skulle hon sätta Solan på den? Sen tänkte jag inte så mycket mer på det, Ida är ju som hon är...;) Senare har jag då förstått att det är ju ingen sån bro, utan här heter verandan, eller trappen in till huset  för BRON. (Uppfattningen om ida står ju såklart kvar...)

Nu ska jag nog gå å lägga mig, försöka sova bort min elaka hosta. Lika kallt och ensamt ikväll...igår hade jag eldat, så då var det iaf varmt....Men man sover ju egentligen bättre när det är kallt, men trevligare om prinsen ligger brevid!  

Hoppla!

 

Luspudeln Solbritt


"varför pratar du så konstigt??"

Ännu en actionfylld dag har passerat.
Avril såg några spöken på ridturen och Solbritt högg efter Harrys tokiga hund Nelson när dom va här och och målade färdigt på huset. Och sambon har lämnat mig alldeles alena hela veckan för att förlusta sig med fågeljakt i fjällen.
Själv är jag just hemkommen från dagens jobb, passat pensionärer under kvällen.

Svenne (linneas kuse som jag tuktar och uppfostrar i ridningens ädla konst) fick ha lov idag oxå, han har haft ett sår på kotan som gjort han lite svullen och varm. Avril däremot börjar komma i någorlunda form nu...Största delen av fettansamlingen hon hade framför ljuvret börjar försvinna och hon kan springa någorlunda fint mot hinder. Dessutom går hon hemskt snällt in i transport numera. så snart kanske det blir träna av. Har iaf insett att det är värsta sortens märr jag har att göra med. Vill hon inte gör hon inte. Men nu vill hon in i transport, för där får hon mat.

Eller "hästfinka" som dom säger här. Första gången jag hörde det fatta jag inte vad dom prata om, vaddå hästfinka? ett fängelse för hästar då lr? Men som det ju blir när man bor nånstans där det finns andra uttryck än dom man e van vid, så tar man ju omedvetet efter. Så jag säger nog oxå hästfinka lite nu och då. e ju ett rätt bra ord ändå....
Mamma tycker jag har börjat prata "norrländska" Skrattar åt mig å tycker det är så skööönt, för "du pratar mycket långsammare nu, man hör ju vad du säger." Och barnen på dagis där jag jobbar lite ibland frågar "Varför pratar du så konstigt???" 
Inte lätt det här med att ha emigrerat till norrland.....Men jag trivs hemskt bra iaf.
Nu ska jag dricka lite honungsvatten för min killande hals och sova snart tror jag. För imorgon ska jag vara frityr- och stekmästarinna i grillen, ridfröken i paddocken hos anna-lena och förhoppningsvis (INTE) rodeoryttarinna på Svenne

Så snart kryper jag till kojs i den stora, kalla och tomma sängen och förhoppningsvis drömmer om min prins som e ute på fjället istället för hemma och kramar mig... (men det e tur att man får längta lite oxå, det blir ju desto trevligare när han kommer hem)

hej svejs

avril tränar för framtida dressyrkrumelutter...


taadaaaa!!

Härmed invigs den intressanta berättelsen om marias leverne. I x antal avsnitt kan ni numera följa det actionfyllda och dramatiska liv som levs i det gula huset på åkern. Håll till godo, gott folk!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0