Maria...

Nu är det tre noll i kampen om hästfinkan. Igår var en stor prövning. Vi lastade vid stallet. Gick kanonbra, in en bit, linan på å så stod hon där, om än lite smått upprörd. Sen proppa jag in skumgummi i öronen å så åkte vi hem hit. Lastade ur, gick en sväng på ängen och sen in igen. Och då hände något smått otroligt! Hon var ganska upprörd, hoppde och sparkade och jag tänkte att nu kommer det ta tid. Men tji fick jag (som bra va!) För hon ställde sig på rampen, Fredrik stod beredd med lina, men vips, så hade hon klivit rakt in! Å där stod hon snällt så vi kunde stänga! Vi vart helt paff båda två. Men oj, va det kändes skönt! Så nu ser jag mkt fram emot att få lite lön, ligger just nu minus på kontot. För då ska vi åka till ridhus och träna igen!! Är såå himla less på att kuska fram å tillbaka längs byvägen. Gör det enbart för å hålla formen på kusen, så hon den dag vi kommer till ridhus faktiskt orkar springa några varv....För det känns inte speciellt inspirerande. Är ju sån skare, så går ju inte å rida där det inte är plogat.....

Å nu är jag tillbaka i flängandet mellan olika arbetsplatser. i Lördags stekte jag burgare, idag var jag fröken i fyran, imon och på onsdag är jag dagisfröken å på torsdag är jag fröken i femman. Plus ridfröken ons och tors. Men en j-la tur att jag har arbetsplatser att flänga mellan iaf, inte alla som ens har det.

Nu ska jag packa mig iväg å ta en lockande ridtur längs byvägen i halv snöstorm å sen sköta om Lailas hästar oxå.

//schizofren??