Maria...

Onsdagkväll, sitter här med en macka å te. Känner mig lite frusen, har stått ute i paddocken å haft lektion hela kvällen. Men riktigt roligt, underlaget är så bra, så idag fick träningsgruppen rida en caprilli-bana. Hästarna tyckte oxå det va roligt, det riktigt sprakade om dom, så pigga va dom.

Avril har stått i hagen å ätit sig tjock idag, jobbat på skolan på fm. Då finns det ingen tid till att rida. Men igår hoppade vi lite nere på Lindberga. Hon va jättefin å duktig. Å så red jag lite på Sofies nya, fina kuse å på Marias oxå. Va riktigt svettig när allt va klart. Å kul va det.
Å så e jag ju i full gång med tämjning av gigantisk kuse. Å jättehästen är som tur e lika snäll som han är stor. Går otroligt bra, 3:e gången jag rider på han rider vi ut å travar å grejar. Mkt bra när dom e inkörda, hästarna. Det finns bara ett problem. Och det är att ta sig upp. När man inte ens når att ta tag i sadeln när man har nån som är vänlig nog att slänga upp en e det lite jobbigt. Men hittils har jag lyckats kravla mig upp. Så nästa steg är att göra han handikappvänlig, så man kan ställa honom brevid nåt som e högt som man kan klättra upp på. Men det e hemskt kul. Tror det kommer bli en utmärkt kuse. Hade vart kul å testa han i hoppning oxå, kan ju styra på vad som helst å han kan bara kliva över.

När man sen sätter sig upp på Avril efter att ha suttit där två meter över marken, känns det som å sätta sig upp på en pytteponny. Lite skillnad: 1.80 cm ardenner/halvblod och 1.60 cm nätt liten flickhäst. Men det är iaf betydligt lättare att stuva in flickhästen i en finka....

Å nu ska flickhästens ägarinna gå ner till pannrummet å fylla på mer ved, för den eldningsansvarige i hushållet behagar inte vara hemma, han är iväg på "ät å mys med SCA" som en så roligt kallade det... Sen ska jag ta på mig en pyjamas å lägga mig under det tjocka täcket å sova. Å hoppas på att slippa vakna med hjärtsnörp flera ggr inatt pga av att kära Solbritt får nervdarr och tror hon ska jaga bort allehanda inkräktare som hotar vår existens. Och hon brukar tyvärr känna extra stort ansvar att skydda hushållet när Fredrik inte är hemma och hjälper henne. Är ju kanonkul att störtvakna mitt i natten av att hundskrället far upp å skäller som tjyvarna stod i hallen med yxan i handen...Blir man väldigt lugn och fridfull av...

Dags att skrida till verket. nattinatti