Det här med broar och bäckar...
Ikväll är jag trött. Var tvungen att kliva upp i ottan för att hinna rasta båda kusarna innan jag skulle fritera strips och steka burgare på grillen. Gick fint, brände mig inte på stripsen en enda gång.... Sen va det bara snabbt hem å svida om igen för å åka till Matfors å vara ridfröken. Eleverna är så duktiga så. Och hästarna! Dom e fantastiska! Speciellt ponnyerna. Det är riktiga guldponnyer. Dom går så snällt på spåret och stannar, svänger och går fram när barnen vill. Alla barnen kunde galoppera själva andra gången dom skulle prova, för hästarna är så snälla och gör precis rätt. Då är det kul att vara ridlärare! När man vet att ponnyerna tar hand om sina små ryttare.
Å hostar gör jag...Förkylningen har i stort sett gått över, men som alltid har det satt sig fast i luftvägarna, så jag låter som jag rökt i 40 år....Men det är väl så, när man i många år har stått kallt å gapat för att överrösta galopperande hästar på lektion.
Å nu ska jag berätta en liten historia till om konstiga ord som jag lärt mig.
Det var för nästan 2 ½ år sedan. MIn kära vän Ida hade varit hos sin moster i Gällivare och hämtat en liten svart luspudel som hon så småningom döpte till Solbritt(!). Solbritt fick kvarta hos Ida i två veckor innan det var dags för flyg söderut och valp-leverans. En dag skulle Ida iväg på treårstest med sin fina häst Leifa (som fick diplom, ett fint föl och sen så himla tragiskt fick vandra vidare till Trapalanda...) Denna betydelsefulla dag ville inte Ida släpa på en kaxig liten valp, utan Solbritt skulle stanna hemma i Murkisträsk. Hon sa: "Jo, jag satte henne på bron med en stor skål mat, så hon ska väl klara sig!" Bron, tänkte jag. Vadå bron? Jag såg framför mig en liten vit, välvd träbro som ledde en stig över en bäck, eller nåt i den stilen. Varför hade dom en sån på tomten, och varför i hela fridens namn skulle hon sätta Solan på den? Sen tänkte jag inte så mycket mer på det, Ida är ju som hon är...;) Senare har jag då förstått att det är ju ingen sån bro, utan här heter verandan, eller trappen in till huset för BRON. (Uppfattningen om ida står ju såklart kvar...)
Nu ska jag nog gå å lägga mig, försöka sova bort min elaka hosta. Lika kallt och ensamt ikväll...igår hade jag eldat, så då var det iaf varmt....Men man sover ju egentligen bättre när det är kallt, men trevligare om prinsen ligger brevid!
Hoppla!
Å hostar gör jag...Förkylningen har i stort sett gått över, men som alltid har det satt sig fast i luftvägarna, så jag låter som jag rökt i 40 år....Men det är väl så, när man i många år har stått kallt å gapat för att överrösta galopperande hästar på lektion.
Å nu ska jag berätta en liten historia till om konstiga ord som jag lärt mig.
Det var för nästan 2 ½ år sedan. MIn kära vän Ida hade varit hos sin moster i Gällivare och hämtat en liten svart luspudel som hon så småningom döpte till Solbritt(!). Solbritt fick kvarta hos Ida i två veckor innan det var dags för flyg söderut och valp-leverans. En dag skulle Ida iväg på treårstest med sin fina häst Leifa (som fick diplom, ett fint föl och sen så himla tragiskt fick vandra vidare till Trapalanda...) Denna betydelsefulla dag ville inte Ida släpa på en kaxig liten valp, utan Solbritt skulle stanna hemma i Murkisträsk. Hon sa: "Jo, jag satte henne på bron med en stor skål mat, så hon ska väl klara sig!" Bron, tänkte jag. Vadå bron? Jag såg framför mig en liten vit, välvd träbro som ledde en stig över en bäck, eller nåt i den stilen. Varför hade dom en sån på tomten, och varför i hela fridens namn skulle hon sätta Solan på den? Sen tänkte jag inte så mycket mer på det, Ida är ju som hon är...;) Senare har jag då förstått att det är ju ingen sån bro, utan här heter verandan, eller trappen in till huset för BRON. (Uppfattningen om ida står ju såklart kvar...)
Nu ska jag nog gå å lägga mig, försöka sova bort min elaka hosta. Lika kallt och ensamt ikväll...igår hade jag eldat, så då var det iaf varmt....Men man sover ju egentligen bättre när det är kallt, men trevligare om prinsen ligger brevid!
Hoppla!
Kommentarer
Trackback
